Han äger stadens största leende.
Han paddlar kajak på sommaren, och hjälper till i vår lilla stads
drakbåtsfestival.
Han är jätteduktig på att dansa till gammal 90-tals musik, och klär
ovanligt bra i päls.
Han heter gabriel, och jag vågar nog erknna att jag r lite
förälskad i hans hår.
Han tycker om små söta flickor.
Han behandlar dem alla så fint, och tycker att hålla handen och
avskedspuss är pirrigt och mysigt.
Han behandlar mig fint med, och får mig att le väldigt ofta.
Han är en sån där kompis som ställer upp och försöker.
En fin vän.
Hem
Skapad : 07/09/11 Senast uppdaterad : 11/10/17 22:15 / 88 inlägg
Jag ska presentera en fin vän. Publicerat söndag 07 februari 2010 17:31
hej, det gör ont i rumpan Publicerat torsdag 28 januari 2010 14:43
Jag sitter på filtbelagt trägolv, sannerligen, träsmak i
röva.
Men vänninnorna ikring, de är söta när de är inne i sitt eget,
sockersöta. Jag berörs väldigt djupt.
Sen så fuckade just mix megapol min satans dröm, owl city är mitt
liiv, inte deras
när de känns som att andetagen blir tyngre och tyngre. Publicerat söndag 17 januari 2010 16:04
Hej världen.
Är det bara jag som gör fel?
Är det bara jag som tappar bort allt jag brann för?
Är det bara jag som lyckas bli besviken gång på gång, var eviga
dag?
För det är så det känns...
Linus min polstjärna, han ahr tappat gnistan, jag vetinte vart
jag ska ta vägen faktiskt.
Att kärlek vore någonting jag skulle kunna finna vore väl den
största idioti jag inbillat mig själv.
Att inbilla sig att man orkar med både skola, studenten, jobb,
körkort, liv på landet, vänner, egen häst, ansvar, myndighet och
känslor. Det är vansinne.
Omvärlden har väl rätt. Jag talar nog bara om mig själv, för jag vetinte vart jag själv tagit vägen längre. Så jag ska sluta prata om mig själv, sluta skriva här ett tag, inte för att jag uppdaterar någonting alls i princip. Men den dag jag kommer tillbaka, då skall det finnas en rätsida liksom.
Det är när allting är slut Publicerat söndag 10 januari 2010 01:32
När man inte vet vart man ska ta vägen, när man hela tiden förlåorar och har valt att vinna en gång för alla. Nu har jag vunnit. Och jag är trött på känslan av att vara vilse. Jag saknar mannen med den mörkgröna attityden, samtidigt som jag lovar bort mina tankar.
det är inte ok
Merry goes round Publicerat söndag 27 december 2009 00:05
Jag kan ju kyssa hela jävla världen, precis hur mycket jag
vill.
Ligga med hela världen precis hur mycket jag vill.
Men det vill jag inte.
Jag vill bara kyssa mig själv, för att för stunden gör ingen annan
det. Och sen ifall en vän kysser mig, så ska jag bara sitta där.
Förundrad.
Jag känner mig kravlös, maktlös, fri, fångad, tilldragande,
avstötande och väldigt vilse.
Men jag fick ett samtal idag, det var fint.
