Jag känner mig fysiskt sargad, eller vänta, jag är ju det!
Mitt liv är lite luddigt just nu, med känslan av vibrationer och
stora hav. Dessutom mår jag förbannat illa...
Det är dags för att låta linusbebis komma igång igen, och det
känns... bra?
Vetinte varför jag inte längtar, kanske för att jag r sjuk, men nej
donno. Sen börjar paniken stiga, snart ska jag bestämma mig ör
nästa år. hur fan ska det gåtill?
Jag förvirrar migsjälv, hela tiden. Och det gör inte saken bättre
när jag har 1000 saker att göra, det bästa är att 10000 gått ner
till 1000 så jag kanske skall vara glad istället?
Donno yet, but my baby is fine.
