Hej världen.
Är det bara jag som gör fel?
Är det bara jag som tappar bort allt jag brann för?
Är det bara jag som lyckas bli besviken gång på gång, var eviga
dag?
För det är så det känns...
Linus min polstjärna, han ahr tappat gnistan, jag vetinte vart
jag ska ta vägen faktiskt.
Att kärlek vore någonting jag skulle kunna finna vore väl den
största idioti jag inbillat mig själv.
Att inbilla sig att man orkar med både skola, studenten, jobb,
körkort, liv på landet, vänner, egen häst, ansvar, myndighet och
känslor. Det är vansinne.
Omvärlden har väl rätt. Jag talar nog bara om mig själv, för jag vetinte vart jag själv tagit vägen längre. Så jag ska sluta prata om mig själv, sluta skriva här ett tag, inte för att jag uppdaterar någonting alls i princip. Men den dag jag kommer tillbaka, då skall det finnas en rätsida liksom.
